Så radonsäkrar du marken innan plattan gjuts

Radon tas bäst om hand innan betongen kommer. Här får du en tydlig checklista över förarbeten, materialval, montage och kontroller så att din platta på mark får ett robust radonskydd från start.

Bakgrund: radon i mark och krav på bostäder

Radon är en osynlig gas som bildas naturligt i berg och jord. När man bygger platta på mark kan gasen leta sig in via sprickor, genomföringar och otäta kantbalkar. Enligt Boverkets byggregler får årsmedelvärdet i bostäder inte överstiga 200 Bq/m³, vilket gör att radonskyddet ska planeras och utföras redan i grundläggningsfasen.

Det mest effektiva är en kombination av tätt ytskikt mot marken (radonduk/radonmembran) och ett passivt sug- eller ventilationsrör under plattan. Då minskar inträngningen och du har beredskap att installera radonfläkt i efterhand om mätningar visar behov.

Förarbete: riskbedömning och projektering

Börja med att bedöma radonrisken på tomten. Underlag kan vara kommunens radonkartor, geoteknisk undersökning och erfarenhet från närliggande byggnationer. Jordart, sprickig berggrund och grundvattennivå påverkar både radontransport och val av lösning.

Projektera sedan hela grundkakan med tydligt radonskydd: kapillärbrytande lager, radonduk, uppvik mot kant, genomföringar och radonrörens dragning till ett åtkomligt läge för eventuell framtida fläkt.

• Samordna alla rör och kablar så att antalet genomföringar genom membranet minimeras.
• Rita in radonrör i makadambädden och bestäm placering för stigarrör och service/ström.
• Specificera skarvmetod för duken (svets eller tejp/lim) och krav på överlapp.
• Definiera kontrollpunkter: visuell kontroll, fotodokumentation och enkel täthetskontroll.
• Avsätt skyddsskikt ovanpå duken så att armering och hantverk inte skadar den.

Rätt material för ett tätt radonskydd

Välj material som är avsedda för radon och kompatibla med varandra. ”Radonduk” eller ”radonmembran” är en gas- och ångtät plastduk som skarvas med systemets egen tejp/lim eller varmluftsvets. Duken ska vara slagtålig och ha dokumenterad täthet.

• Radonduk/radonmembran med tillhörande skarvtejp/lim eller svetsinstruktion.
• Manschetter för genomföringar (VVS/EL), samt butylband för tätning mot ojämna ytor.
• Geotextil under och/eller över duken som skydd mot vassa korn och arbetsbelastning.
• Radonrör DN110 i det kapillärbrytande lagret som samlar markgas till ett stigarrör.
• Kapillärbrytande lager av kross/makadam (vanligt 8–16 mm) väl avjämnat och packat.
• Tätningslist mot kantbalk/grundmur och tryckfast isolering med täta skarvar.

Komplettera med tydlig märkningstejp för dolda skarvar och ett enkelt materialschema på plats. Säkerställ att alla montörer känner till hur duken skarvas och skyddas.

Utförande steg för steg före gjutning

Nedan är ett praktiskt arbetsflöde som minimerar risken för läckage:

• Jämna och packa undergrunden. Ta bort vassa stenar och skapa fall mot dränering.
• Lägg kapillärbrytande lager. Fördela radonrör (slitsat i bädden) och dra stigarrör till teknikrum, vind eller fasad. Förbered el till eventuell framtida fläkt.
• Lägg geotextil där underlaget är grovt, för att skydda duken mot punktering.
• Rulla ut radonduk. Håll ytan ren. Gör överlapp enligt systemkrav (ofta 150–200 mm) och skarva med föreskriven metod. Dokumentera skarvar med foto.
• Gör uppvik längs kanter minst 100 mm och täta mot kantbalk/grundmur med list/lim.
• Täta alla genomföringar med manschetter och butylband. Undvik improviserade snitt.
• Lägg skyddande geotextil eller foam ovanpå duken innan armeringsdistanser placeras.
• Montera form, isolering och kantbalk. Kontrollera att inga skruvar eller distanser penetrerar duken.

För ett större sammanhang kring grundläggning kan du läsa mer om hur man bygga husgrund och gjuta platta på mark, och använda samma struktur för planering och egenkontroll.

Kontroller och täthet innan betongen kommer

Genomför en noggrann egenkontroll före gjutning. Kontrollera att duken ligger slätt, att överlapp är korrekta och att alla skarvar är hela. Känn med handen längs skarvar och uppvik; det ska inte finnas lösa flikar eller veck som kan skapa läckvägar.

• Röktest vid skarvar och genomföringar: mata försiktigt in rök i radonröret och se om rök sugs in via täta skarvar men inte läcker upp i byggzonen. Täta om du ser läckage.
• Kontrollera att stigarröret är åtkomligt, märkt och försett med propp/huv inför gjutning.
• Fotodokumentera skarvar, manschetter och uppvik. Spara ritning med rördragning.
• Gå en säkerhetsrond: inga öppna knivar kvar, inga spik/skruv genom duken, god städning.

Arbetsmiljö: följ tillverkarens instruktioner för lim/tejp eller varmluftsvets. Använd handskar, knäskydd och andningsskydd vid svets/limning i trånga utrymmen. Säkerställ ventilation och brandberedskap vid varmt arbete.

Vanliga misstag – och hur du undviker dem

Felen som orsakar radonläckage uppstår ofta av brådska eller brist på samordning. Här är de typiska fallgroparna:

• Genomföringar tillkommer sent och skärs ”på känn”. Lösning: lås planeringen tidigt och använd rätt manschetter.
• Överlapp är för korta eller skarvas med fel tejp. Lösning: följ systemets instruktioner och kontrollera mått.
• Duken läggs på grov, ojämn makadam utan skydd. Lösning: avjämna och lägg geotextil.
• Inget uppvik mot kantbalk. Lösning: täta hela kanten – det är en vanlig läckväg.
• Inget förberett radonsug. Lösning: lägg alltid radonrör i bädden som reserv.
• Armeringsdistanser tränger igenom duken. Lösning: lägg skyddsskikt och använd rätt distanser.

När huset är uppvärmt ska radonhalten mätas under eldningssäsong med spårfilm i minst 60 dagar. Halten visar om passivt skydd räcker eller om radonfläkt behöver kopplas på stigarröret. Med god projektering och noggrant utförande före gjutning brukar justeringen efter inflyttning bli minimal.